Är kvinnor mer sköra som en konsekvens av ett liv som inte är jämställt?
Ja, vad menar vi egentligen med ”skörhet”?
· onödigheter som att värna om relationerna, inte bara arbetsinnehållet, i lednings- eller arbetsgruppen så att gruppen fungerar hyfsat, folk håller sig friska och man får någonting gjort?
(Ja, riskerar att leda till skörhet …)
· onödigheter som att bry sig om hur barnen eller föräldrar mår? Eller en lärare som har daglig kontakt med våra barn eller vårdarna på våra föräldrars boende? Man vill ju helst inte att de är på dåligt humör i kontakten med just ditt barn/förälder …
(Ja, riskerar att leda till skörhet …)
”onödigheter” som inte värdesätts eller är lönesättande i detta dubbelarbete leder till skörhet …
Kvinnor är naturligtvis inte mer sköra än män – men de hanterar oftare livets alla sköra situationer!
Människor är lika sköra eller robusta som de relationer och sammanhang de finns i är. Det tillsammansarbete som de gör, den stöttning och uppbackning de har.
Att kvinnor tar största smällen i en förlegad organisations- och samhälls-ordning är inte oväntat.
I Frida Boisen s podd berättar Jenny Wiener att fler än 3 av 4 som sjukskrivs i stressrelaterade diagnoser är kvinnor. 47% (nära varannan sjukskrivning) handlar om psykisk ohälsa och landar i kostnader på 35,4 miljarder SEK.
BO´s nya rapport visar att förskrivning av psykofarmaka ökar bland barn, speciellt unga tjejer. Sveriges neuropsykolog skriver på SVD Debatt om en ”orimlig ökning av ADHD diagnoser och undrar ”….vad som leder till att så många har svårt att klara av de högt ställda samhällskraven”.
Kapitalismens merkantilism (allt kan köpas och säljas), tillväxt (till varje pris) och patriarkala normer är lika skadliga för män som för kvinnor och alla däremellan (LGBTQ+ personer är extra utsatta). Inklusive planeten.
De idealbilder som präglar synsätten i våra organisationer idag är i huvudsak importerade från nordamerikanska management ideér med evangeliska förtecken som uppstod på 50-talet. Hur funktionella är de 2024?
Vad är egentligen en arbetsplats?
Ett realistiskt och mer pragmatiskt synsätt är att
· Arbetsplatsen är en social arena som präglas av olikhet och makt.
· En människa är radikalt social, (därav gruppens betydelse).
· Vi kan aldrig ”bli av med” grundkänslans ovisshet, vår existentiella ångest, som är en del av att vara människa.
En djupare insikt i dessa faktorer kan vara hjälpsamt för att komma in i en annan organisations- och samhälls-ordning.
Ett samhälle som inte uppmärksammar ojämlikheter i makt blir totalitärt. Makt är alltid ojämlikt. I en demokrati kan vi uppmärksamma effekter av detta och välja andra riktningar. Jämställdhet börjar med att uppmärksamma vår ideologi och våra vanor.
Fortsättning följer, kommentera gärna! 😊
