Hur funktionella är de idealbilder, i huvudsak importerade från nordamerikansk management från 50-talet, som präglar dagens organisationer 2024? 

Arbetsplatsen är 

·       en mänsklig social arena präglad av olikhet, makt och existentiell ångest – grundkänslans ovisshet. Ovissheten varierar beroende på relation, situation och kontext, men vi kan aldrig ”bli av med” den. Då vore vi inte människor.

Vad kan då vara hjälpsamt för att komma in i en annan organisations- och samhälls-ordning som passar bättre idag?

Vi kan

·       Samtala om hur samtal utspelas; hur neutraliseras gruset som uppstår av olikhet? Det är inte människor som är problemet, det är problemet som är problemet! 

·       Ändra styr- och organisationsmodeller. Öka medvetenhet om att en arbetsplats är relationella nätverk ”… skapa lägereldar (fysiska och digitala) där man samlas runt en arbetsuppgift, utvecklar samarbetet och kombinerar kreativitet och pragmatism” (cred Philip Runsten, Siri Wikander)

·       Göra regelbundna gruppdynamiska nedslag: hur mår vi/jag i arbetsgruppen? Känner vi oss lyssnade på? Förstådda?

·        Vilka roller spelar vi alla i en förändrad värld? Eftersom vi verkar i ett patriarkat och många män är påfallande omedvetna om den makt det medför, beträffande tolkningsföreträde etc. så uppstår frågan: Hur ser god maskulinitet ut? 

Även män mår illa i ålderdomliga strukturer, I Psychology Today redovisas hur 3 av 4 ”deaths of despair” (självmord, alkoholmissbruk eller överdos) drabbar amerikanska män. 

·       Öka medvetenhet om vad som är ideal och vad som är verklighet, vilka tjänar på att sunkiga klichébilder om “framgångs(rika)” människor och svammel om hur det ”borde vara” och blir om du följer de tre enkla stegen, kablas ut … 

·       Eftersom vi dämpar existentiell oro genom kontroll över kropp (äta, träna) och jobbprestation ( kontroll- och mätinstrument) så belys existentiell hälsa mer; Vad spelar arbete egentligen för roll i ditt/mitt liv? På vilka sätt är det vi gör meningsfullt?

Vi är alltid aktiva – att inte göra någonting är lika mycket aktivitet som att göra någonting. Vi tar ifrån en grupp något genom vår aktiva inaktivitet, vår oförmåga eller rädsla att ta upp någonting. 

Vi värderar riskerna/möjligheterna med att ta upp en situation utifrån de makt-relationer som vi finns i. Att någon som har makt över oss går i försvar kan vara att riskera jobbet (t.o.m livet i vissa länder). 

Vi förväntar oss känslomässig tillgänglighet, sunda värderingar och bra kommunikation idag, var lär sig unga killar detta?

Vidgade normer, fräschare kultur och därmed lägre sjuktal kan bli effekten. 

Finns mer att säga förstås, kommentera gärna! 😊

I föreläsningen ”Leda i komplexitet” tittar vi på hur en ökad förståelse för #maktoch #ångest kan göra att vi kommer framåt tillsammans.

#komplexitetsdoktorn#ledarskap#chef#samspelochrävspel#mänskligfiering#jämställdhet#mångfald#existentiellhälsa