Författare: Åsa

Mänskligfiera arbetslivet del II – vad göra? 

Hur funktionella är de idealbilder, i huvudsak importerade från nordamerikansk management från 50-talet, som präglar dagens organisationer 2024? 

Arbetsplatsen är 

·       en mänsklig social arena präglad av olikhet, makt och existentiell ångest – grundkänslans ovisshet. Ovissheten varierar beroende på relation, situation och kontext, men vi kan aldrig ”bli av med” den. Då vore vi inte människor.

Vad kan då vara hjälpsamt för att komma in i en annan organisations- och samhälls-ordning som passar bättre idag?

Vi kan

·       Samtala om hur samtal utspelas; hur neutraliseras gruset som uppstår av olikhet? Det är inte människor som är problemet, det är problemet som är problemet! 

·       Ändra styr- och organisationsmodeller. Öka medvetenhet om att en arbetsplats är relationella nätverk ”… skapa lägereldar (fysiska och digitala) där man samlas runt en arbetsuppgift, utvecklar samarbetet och kombinerar kreativitet och pragmatism” (cred Philip RunstenSiri Wikander)

·       Göra regelbundna gruppdynamiska nedslag: hur mår vi/jag i arbetsgruppen? Känner vi oss lyssnade på? Förstådda?

·        Vilka roller spelar vi alla i en förändrad värld? Eftersom vi verkar i ett patriarkat och många män är påfallande omedvetna om den makt det medför, beträffande tolkningsföreträde etc. så uppstår frågan: Hur ser god maskulinitet ut? 

Även män mår illa i ålderdomliga strukturer, I Psychology Today redovisas hur 3 av 4 ”deaths of despair” (självmord, alkoholmissbruk eller överdos) drabbar amerikanska män. 

·       Öka medvetenhet om vad som är ideal och vad som är verklighet, vilka tjänar på att sunkiga klichébilder om “framgångs(rika)” människor och svammel om hur det ”borde vara” och blir om du följer de tre enkla stegen, kablas ut … 

·       Eftersom vi dämpar existentiell oro genom kontroll över kropp (äta, träna) och jobbprestation ( kontroll- och mätinstrument) så belys existentiell hälsa mer; Vad spelar arbete egentligen för roll i ditt/mitt liv? På vilka sätt är det vi gör meningsfullt?

Vi är alltid aktiva – att inte göra någonting är lika mycket aktivitet som att göra någonting. Vi tar ifrån en grupp något genom vår aktiva inaktivitet, vår oförmåga eller rädsla att ta upp någonting. 

Vi värderar riskerna/möjligheterna med att ta upp en situation utifrån de makt-relationer som vi finns i. Att någon som har makt över oss går i försvar kan vara att riskera jobbet (t.o.m livet i vissa länder). 

Vi förväntar oss känslomässig tillgänglighet, sunda värderingar och bra kommunikation idag, var lär sig unga killar detta?

Vidgade normer, fräschare kultur och därmed lägre sjuktal kan bli effekten. 

Finns mer att säga förstås, kommentera gärna! 😊

I föreläsningen ”Leda i komplexitet” tittar vi på hur en ökad förståelse för #maktoch #ångest kan göra att vi kommer framåt tillsammans.

#komplexitetsdoktorn#ledarskap#chef#samspelochrävspel#mänskligfiering#jämställdhet#mångfald#existentiellhälsa

Mänskligfiera arbetslivet! Del I – oro och skörhet

Är kvinnor mer sköra som en konsekvens av ett liv som inte är jämställt? 
Ja, vad menar vi egentligen med ”skörhet”?

·       onödigheter som att värna om relationerna, inte bara arbetsinnehållet, i lednings- eller arbetsgruppen så att gruppen fungerar hyfsat, folk håller sig friska och man får någonting gjort?
(Ja, riskerar att leda till skörhet …)

·       onödigheter som att bry sig om hur barnen eller föräldrar mår? Eller en lärare som har daglig kontakt med våra barn eller vårdarna på våra föräldrars boende? Man vill ju helst inte att de är på dåligt humör i kontakten med just ditt barn/förälder … 
(Ja, riskerar att leda till skörhet …)

”onödigheter” som inte värdesätts eller är lönesättande i detta dubbelarbete leder till skörhet …

Kvinnor är naturligtvis inte mer sköra än män – men de hanterar oftare livets alla sköra situationer!

Människor är lika sköra eller robusta som de relationer och sammanhang de finns i är. Det tillsammansarbete som de gör, den stöttning och uppbackning de har. 

Att kvinnor tar största smällen i en förlegad organisations- och samhälls-ordning är inte oväntat. 
Frida Boisen s podd berättar Jenny Wiener att fler än 3 av 4 som sjukskrivs i stressrelaterade diagnoser är kvinnor. 47% (nära varannan sjukskrivning) handlar om psykisk ohälsa och landar i kostnader på 35,4 miljarder SEK. 

BO´s nya rapport visar att förskrivning av psykofarmaka ökar bland barn, speciellt unga tjejer. Sveriges neuropsykolog skriver på SVD Debatt om en ”orimlig ökning av ADHD diagnoser och undrar ”….vad som leder till att så många har svårt att klara av de högt ställda samhällskraven”. 

Kapitalismens merkantilism (allt kan köpas och säljas), tillväxt (till varje pris) och patriarkala normer är lika skadliga för män som för kvinnor och alla däremellan (LGBTQ+ personer är extra utsatta). Inklusive planeten.

De idealbilder som präglar synsätten i våra organisationer idag är i huvudsak importerade från nordamerikanska management ideér med evangeliska förtecken som uppstod på 50-talet. Hur funktionella är de 2024?

Vad är egentligen en arbetsplats?

Ett realistiskt och mer pragmatiskt synsätt är att

·       Arbetsplatsen är en social arena som präglas av olikhet och makt. 
·       En människa är radikalt social, (därav gruppens betydelse). 
·       Vi kan aldrig ”bli av med” grundkänslans ovisshet, vår existentiella ångest, som är en del av att vara människa. 

En djupare insikt i dessa faktorer kan vara hjälpsamt för att komma in i en annan organisations- och samhälls-ordning.

Ett samhälle som inte uppmärksammar ojämlikheter i makt blir totalitärt. Makt är alltid ojämlikt. I en demokrati kan vi uppmärksamma effekter av detta och välja andra riktningar. Jämställdhet börjar med att uppmärksamma vår ideologi och våra vanor.

Fortsättning följer, kommentera gärna! 😊

Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig som besökare bästa möjliga upplevelse. Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies.